publicerad: 2015
abstraktion
abs·trakt·ion
substantiv
~en ~er • bortseende; avskiljande; ren tankeskapelse
Singular | |
---|---|
en abstraktion | obestämd form |
en abstraktions | obestämd form genitiv |
abstraktionen | bestämd form |
abstraktionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
abstraktioner | obestämd form |
abstraktioners | obestämd form genitiv |
abstraktionerna | bestämd form |
abstraktionernas | bestämd form genitiv |