publicerad: 2015
affinitet
af·fin·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • samhörighet; ämnens benägenhet att reagera med varandra
Singular | |
---|---|
en affinitet | obestämd form |
en affinitets | obestämd form genitiv |
affiniteten | bestämd form |
affinitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
affiniteter | obestämd form |
affiniteters | obestämd form genitiv |
affiniteterna | bestämd form |
affiniteternas | bestämd form genitiv |