publicerad: 2015
allokution
al·lok·ut·ion
substantiv
~en ~er • högtidligt anförande särsk. om tal av påven till kardinalerna
Singular | |
---|---|
en allokution | obestämd form |
en allokutions | obestämd form genitiv |
allokutionen | bestämd form |
allokutionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
allokutioner | obestämd form |
allokutioners | obestämd form genitiv |
allokutionerna | bestämd form |
allokutionernas | bestämd form genitiv |