publicerad: 2015
alternering
alt·ern·er·ing
substantiv
~en ~ar alternera
Singular | |
---|---|
en alternering | obestämd form |
en alternerings | obestämd form genitiv |
alterneringen | bestämd form |
alterneringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
alterneringar | obestämd form |
alterneringars | obestämd form genitiv |
alterneringarna | bestämd form |
alterneringarnas | bestämd form genitiv |