publicerad: 2015
anagram
ana·gram
[‑gram´]
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • ord med omkastade bokstäver
Singular | |
---|---|
ett anagram | obestämd form |
ett anagrams | obestämd form genitiv |
anagrammet | bestämd form |
anagrammets | bestämd form genitiv |
Plural | |
anagram | obestämd form |
anagrams | obestämd form genitiv |
anagrammen | bestämd form |
anagrammens | bestämd form genitiv |