publicerad: 2015
anföra
an|föra
verb
‑förde, ‑fört, pres. ‑för 1 leda: anföra en trupp2 framföra: anföra ngt till sitt försvar
Finita former | |
---|---|
anför | presens aktiv |
anförs (anföres) | presens passiv |
anförde | preteritum aktiv |
anfördes | preteritum passiv |
anför | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att anföra | infinitiv aktiv |
att anföras | infinitiv passiv |
har/hade anfört | supinum aktiv |
har/hade anförts | supinum passiv |
Presens particip | |
anförande | |
Perfekt particip | |
en anförd + substantiv | |
ett anfört + substantiv | |
den/det/de anförda + substantiv |