publicerad: 2015
anförare
an|för·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑förarna • militär ledare
| Singular | |
|---|---|
| en anförare | obestämd form |
| en anförares | obestämd form genitiv |
| anföraren | bestämd form |
| anförarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| anförare | obestämd form |
| anförares | obestämd form genitiv |
| anförarna | bestämd form |
| anförarnas | bestämd form genitiv |


