publicerad: 2015
ankare
1ankare
el. i vissa fraser ankar
substantiv
ankaret; pl. ankare el. ankaren, best. pl. ankarna • anordning för att hålla fartyg på plats; äv. bildl.: kasta ankar; fartyget ligger för ankar; lätta ankar; lagets ankare – Alla sammansättn. med ankar- hör till 1ankare.
Singular | |
---|---|
ett ankare | obestämd form |
ett ankares | obestämd form genitiv |
ankaret | bestämd form |
ankarets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ankare (ankaren) | obestämd form |
ankares (ankarens) | obestämd form genitiv |
ankarna | bestämd form |
ankarnas | bestämd form genitiv |
Övrig(a) form(er) | |
ankar | i vissa uttryck |
2ankare
substantiv
ankarn el. ankaret; pl. ~ el. ankaren, best. pl. ankarna • en äldre rymdenhet, 39,25 liter; ett laggkärl med denna volym
Singular | |
---|---|
en ankare (ett ankare) | obestämd form |
en ankares (ett ankares) | obestämd form genitiv |
ankarn (ankaret) | bestämd form |
ankarns (ankarets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
ankare (ankaren) | obestämd form |
ankares (ankarens) | obestämd form genitiv |
ankarna | bestämd form |
ankarnas | bestämd form genitiv |