publicerad: 2015
anomi
a·nomi
[anomi´]
substantiv
~n ~er • normlöshet
Singular | |
---|---|
en anomi | obestämd form |
en anomis | obestämd form genitiv |
anomin | bestämd form |
anomins | bestämd form genitiv |
Plural | |
anomier | obestämd form |
anomiers | obestämd form genitiv |
anomierna | bestämd form |
anomiernas | bestämd form genitiv |