publicerad: 2015
appendicit
ap·pend·ic·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • inflammation i blindtarmen
Singular | |
---|---|
en appendicit | obestämd form |
en appendicits | obestämd form genitiv |
appendiciten | bestämd form |
appendicitens | bestämd form genitiv |
Plural | |
appendiciter | obestämd form |
appendiciters | obestämd form genitiv |
appendiciterna | bestämd form |
appendiciternas | bestämd form genitiv |