publicerad: 2015
assonans
as·son·ans
[‑an´s el. ‑aŋ´s]
substantiv
~en ~er • halvrim t.ex. orm: harm, sliter: bitar
Singular | |
---|---|
en assonans | obestämd form |
en assonans | obestämd form genitiv |
assonansen | bestämd form |
assonansens | bestämd form genitiv |
Plural | |
assonanser | obestämd form |
assonansers | obestämd form genitiv |
assonanserna | bestämd form |
assonansernas | bestämd form genitiv |