publicerad: 2015
aura
aura
[au´ra]
substantiv
~n auror 1 strålglans; utstrålning i ockulta sammanhang2 inledande fas av epileptiskt anfall
Singular | |
---|---|
en aura | obestämd form |
en auras | obestämd form genitiv |
auran | bestämd form |
aurans | bestämd form genitiv |
Plural | |
auror | obestämd form |
aurors | obestämd form genitiv |
aurorna | bestämd form |
aurornas | bestämd form genitiv |