publicerad: 2015
avge
av|ge
el. åld. av|giva
verb
‑gav, ‑gett el. ‑givit, ‑given ‑givet ‑givna, pres. ‑ger • avge ett löfte
| Finita former | |
|---|---|
| avger (avgiver) | presens aktiv |
| avges (avgivs, avgives) | presens passiv |
| avgav | preteritum aktiv |
| avgavs | preteritum passiv |
| avge (avgiv) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avge (avgiva) | infinitiv aktiv |
| att avges (avgivas) | infinitiv passiv |
| har/hade avgett (avgivit) | supinum aktiv |
| har/hade avgetts (avgivits) | supinum passiv |
| Presens particip | |
| avgivande | |
| Perfekt particip | |
| en avgiven + substantiv | |
| ett avgivet + substantiv | |
| den/det/de avgivna + substantiv | |


