publicerad: 2015
avighet
av·ig·het
substantiv
~en ~er avig
Singular | |
---|---|
en avighet | obestämd form |
en avighets | obestämd form genitiv |
avigheten | bestämd form |
avighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
avigheter | obestämd form |
avigheters | obestämd form genitiv |
avigheterna | bestämd form |
avigheternas | bestämd form genitiv |