publicerad: 2015
avsvära
av|svära
el. åld. av|svärja
verb
‑svor, ‑svurit, pres. ‑svär, imper. ‑svär • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| avsvär | presens aktiv |
| avsvor | preteritum aktiv |
| avsvär | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avsvära (avsvärja) | infinitiv aktiv |
| har/hade avsvurit | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| avsvärande (avsvärjande) | |
avsvära sig
• med ed avsäga sig el. övergeOrdform(er) avsvära sig


