publicerad: 2015
avsvära
av|svära
el. åld. av|svärja
verb
‑svor, ‑svurit, pres. ‑svär, imper. ‑svär • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
avsvär | presens aktiv |
avsvor | preteritum aktiv |
avsvär | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att avsvära (avsvärja) | infinitiv aktiv |
har/hade avsvurit | supinum aktiv |
Presens particip | |
avsvärande (avsvärjande) |
avsvära sig
• med ed avsäga sig el. övergeOrdform(er) avsvära sig