publicerad: 2015
avtvinga
av|tvinga
verb
~de ~t • avtvinga el. tvinga av ngn en bekännelse
Finita former | |
---|---|
avtvingar | presens aktiv |
avtvingas | presens passiv |
avtvingade | preteritum aktiv |
avtvingades | preteritum passiv |
avtvinga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att avtvinga | infinitiv aktiv |
att avtvingas | infinitiv passiv |
har/hade avtvingat | supinum aktiv |
har/hade avtvingats | supinum passiv |
Presens particip | |
avtvingande | |
Perfekt particip | |
en avtvingad + substantiv | |
ett avtvingat + substantiv | |
den/det/de avtvingade + substantiv |