publicerad: 2015
balalajka
balalajka
[balalaj`ka]
substantiv
~n balalajkor • ett stränginstrument
Singular | |
---|---|
en balalajka | obestämd form |
en balalajkas | obestämd form genitiv |
balalajkan | bestämd form |
balalajkans | bestämd form genitiv |
Plural | |
balalajkor | obestämd form |
balalajkors | obestämd form genitiv |
balalajkorna | bestämd form |
balalajkornas | bestämd form genitiv |