publicerad: 2015
banmästare
ban|mäst·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑mästarna 1bana 1 mästare
| Singular | |
|---|---|
| en banmästare | obestämd form |
| en banmästares | obestämd form genitiv |
| banmästaren | bestämd form |
| banmästarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| banmästare | obestämd form |
| banmästares | obestämd form genitiv |
| banmästarna | bestämd form |
| banmästarnas | bestämd form genitiv |


