publicerad: 2015
bann
bann
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨åld.⟩ ett strängt straff inom katolska kyrkan: lysa ngn i bann
Singular | |
---|---|
ett bann | obestämd form |
ett banns | obestämd form genitiv |
bannet | bestämd form |
bannets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bann | obestämd form |
banns | obestämd form genitiv |
bannen | bestämd form |
bannens | bestämd form genitiv |