publicerad: 2015
becka
becka
verb
~de ~t • bestryka el. fästa med beck
| Finita former | |
|---|---|
| beckar | presens aktiv |
| beckas | presens passiv |
| beckade | preteritum aktiv |
| beckades | preteritum passiv |
| becka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att becka | infinitiv aktiv |
| att beckas | infinitiv passiv |
| har/hade beckat | supinum aktiv |
| har/hade beckats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| beckande | |
| Perfekt particip | |
| en beckad + substantiv | |
| ett beckat + substantiv | |
| den/det/de beckade + substantiv | |
becka sig
• bli seg som beckOrdform(er) becka sig


