publicerad: 2015
bebåda
be·båda
verb
~de ~t • ⟨ngt åld.⟩ ge förebud om, förutsäga
| Finita former | |
|---|---|
| bebådar | presens aktiv |
| bebådas | presens passiv |
| bebådade | preteritum aktiv |
| bebådades | preteritum passiv |
| bebåda | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bebåda | infinitiv aktiv |
| att bebådas | infinitiv passiv |
| har/hade bebådat | supinum aktiv |
| har/hade bebådats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| bebådande | |
| Perfekt particip | |
| en bebådad + substantiv | |
| ett bebådat + substantiv | |
| den/det/de bebådade + substantiv | |


