publicerad: 2015
behärskare
be·härsk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. behärskarna behärska
Singular | |
---|---|
en behärskare | obestämd form |
en behärskares | obestämd form genitiv |
behärskaren | bestämd form |
behärskarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
behärskare | obestämd form |
behärskares | obestämd form genitiv |
behärskarna | bestämd form |
behärskarnas | bestämd form genitiv |