publicerad: 2015
behärskningsförmåga
be·härsk·nings|för·måga
substantiv
~n behärskning förmåga 1
| Singular | |
|---|---|
| en behärskningsförmåga | obestämd form |
| en behärskningsförmågas | obestämd form genitiv |
| behärskningsförmågan | bestämd form |
| behärskningsförmågans | bestämd form genitiv |


