publicerad: 2015
behörighetsvillkor
be·hör·ig·hets|vill·kor
substantiv
~et; pl. ~ • till behörighet 1,2 villkor
Singular | |
---|---|
ett behörighetsvillkor | obestämd form |
ett behörighetsvillkors | obestämd form genitiv |
behörighetsvillkoret | bestämd form |
behörighetsvillkorets | bestämd form genitiv |
Plural | |
behörighetsvillkor | obestämd form |
behörighetsvillkors | obestämd form genitiv |
behörighetsvillkoren | bestämd form |
behörighetsvillkorens | bestämd form genitiv |