publicerad: 2015
behörighetsbevis
be·hör·ig·hets|be·vis
substantiv
~et; pl. ~ • till behörighet 1,2 och bevis 2
Singular | |
---|---|
ett behörighetsbevis | obestämd form |
ett behörighetsbevis | obestämd form genitiv |
behörighetsbeviset | bestämd form |
behörighetsbevisets | bestämd form genitiv |
Plural | |
behörighetsbevis | obestämd form |
behörighetsbevis | obestämd form genitiv |
behörighetsbevisen | bestämd form |
behörighetsbevisens | bestämd form genitiv |