publicerad: 2015
behörighetskrav
be·hör·ig·hets|krav
substantiv
~et; pl. ~ • till behörighet 1,2 krav
Singular | |
---|---|
ett behörighetskrav | obestämd form |
ett behörighetskravs | obestämd form genitiv |
behörighetskravet | bestämd form |
behörighetskravets | bestämd form genitiv |
Plural | |
behörighetskrav | obestämd form |
behörighetskravs | obestämd form genitiv |
behörighetskraven | bestämd form |
behörighetskravens | bestämd form genitiv |