publicerad: 2015
benföring
ben|för·ing
substantiv
~en ~ar • till ben 2 -föring
Singular | |
---|---|
en benföring | obestämd form |
en benförings | obestämd form genitiv |
benföringen | bestämd form |
benföringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
benföringar | obestämd form |
benföringars | obestämd form genitiv |
benföringarna | bestämd form |
benföringarnas | bestämd form genitiv |