publicerad: 2015
benskada
ben|skada
substantiv
~n ‑skador • särsk. till ben 2 1skada
| Singular | |
|---|---|
| en benskada | obestämd form |
| en benskadas | obestämd form genitiv |
| benskadan | bestämd form |
| benskadans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| benskador | obestämd form |
| benskadors | obestämd form genitiv |
| benskadorna | bestämd form |
| benskadornas | bestämd form genitiv |


