publicerad: 2015
bentackling
ben|tackl·ing
substantiv
~en ~ar • till ben 2 och tackling 2
| Singular | |
|---|---|
| en bentackling | obestämd form |
| en bentacklings | obestämd form genitiv |
| bentacklingen | bestämd form |
| bentacklingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bentacklingar | obestämd form |
| bentacklingars | obestämd form genitiv |
| bentacklingarna | bestämd form |
| bentacklingarnas | bestämd form genitiv |


