publicerad: 2015
besjunga
be·sjunga
verb
besjöng, besjungit, besjungen besjunget besjungna, pres. besjunger • ⟨högt.⟩ prisa i dikt el. sång: många poeter har besjungit Stockholm
| Finita former | |
|---|---|
| besjunger | presens aktiv |
| besjungs (besjunges) | presens passiv |
| besjöng | preteritum aktiv |
| besjöngs | preteritum passiv |
| besjung | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att besjunga | infinitiv aktiv |
| att besjungas | infinitiv passiv |
| har/hade besjungit | supinum aktiv |
| har/hade besjungits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| besjungande | |
| Perfekt particip | |
| en besjungen + substantiv | |
| ett besjunget + substantiv | |
| den/det/de besjungna + substantiv | |
| den besjungne + maskulint substantiv | |


