publicerad: 2015
besittning
be·sitt·ning
substantiv
~en ~ar 1 ägande2 behärskat område, koloni: Sveriges forna besittningar runt Östersjön – Alla sammansättn. med besittnings- hör till besittning 1.
| Singular | |
|---|---|
| en besittning | obestämd form |
| en besittnings | obestämd form genitiv |
| besittningen | bestämd form |
| besittningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| besittningar | obestämd form |
| besittningars | obestämd form genitiv |
| besittningarna | bestämd form |
| besittningarnas | bestämd form genitiv |


