publicerad: 2015
beskäftighet
be·skäft·ig·het
substantiv
~en ~er beskäftig
Singular | |
---|---|
en beskäftighet | obestämd form |
en beskäftighets | obestämd form genitiv |
beskäftigheten | bestämd form |
beskäftighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
beskäftigheter | obestämd form |
beskäftigheters | obestämd form genitiv |
beskäftigheterna | bestämd form |
beskäftigheternas | bestämd form genitiv |