publicerad: 2015
beskära
1be·skära
verb
beskärde, beskärt, pres. beskär • låta komma till del, skänka; få sin beskärda del få sin rättmätiga stora del
| Finita former | |
|---|---|
| beskär | presens aktiv |
| beskärs (beskäres) | presens passiv |
| beskärde | preteritum aktiv |
| beskärdes | preteritum passiv |
| beskär | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att beskära | infinitiv aktiv |
| att beskäras | infinitiv passiv |
| har/hade beskärt | supinum aktiv |
| har/hade beskärts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| beskärande | |
| Perfekt particip | |
| en beskärd + substantiv | |
| ett beskärt + substantiv | |
| den/det/de beskärda + substantiv | |
2be·skära
verb
beskar, beskurit, beskuren beskuret beskurna, pres. beskär • beskära träd
| Finita former | |
|---|---|
| beskär | presens aktiv |
| beskärs (beskäres) | presens passiv |
| beskar | preteritum aktiv |
| beskars | preteritum passiv |
| beskär | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att beskära | infinitiv aktiv |
| att beskäras | infinitiv passiv |
| har/hade beskurit | supinum aktiv |
| har/hade beskurits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| beskärande | |
| Perfekt particip | |
| en beskuren + substantiv | |
| ett beskuret + substantiv | |
| den/det/de beskurna + substantiv | |


