publicerad: 2015
beslagta
be·slag|ta
el. åld. be·slag|taga
verb
‑tog, ‑tagit, ‑tagen ‑taget ‑tagna, pres. ‑tar • beslagta spriten el. ta spriten i beslag
| Finita former | |
|---|---|
| beslagtar (beslagtager) | presens aktiv |
| beslagtas (beslagtages, beslagtags) | presens passiv |
| beslagtog | preteritum aktiv |
| beslagtogs | preteritum passiv |
| beslagta (beslagtag) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att beslagta (beslagtaga) | infinitiv aktiv |
| att beslagtas (beslagtagas) | infinitiv passiv |
| har/hade beslagtagit | supinum aktiv |
| har/hade beslagtagits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| beslagtagande | |
| Perfekt particip | |
| en beslagtagen + substantiv | |
| ett beslagtaget + substantiv | |
| den/det/de beslagtagna + substantiv | |


