publicerad: 2015
bestigning
be·stig·ning
substantiv
~en ~ar • till bestiga 1,2
Singular | |
---|---|
en bestigning | obestämd form |
en bestignings | obestämd form genitiv |
bestigningen | bestämd form |
bestigningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bestigningar | obestämd form |
bestigningars | obestämd form genitiv |
bestigningarna | bestämd form |
bestigningarnas | bestämd form genitiv |