publicerad: 2015
bestorma
be·storma
verb
~de ~t • bestorma ngn med böner häftigt bönfalla ngn
| Finita former | |
|---|---|
| bestormar | presens aktiv |
| bestormas | presens passiv |
| bestormade | preteritum aktiv |
| bestormades | preteritum passiv |
| bestorma | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bestorma | infinitiv aktiv |
| att bestormas | infinitiv passiv |
| har/hade bestormat | supinum aktiv |
| har/hade bestormats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| bestormande | |
| Perfekt particip | |
| en bestormad + substantiv | |
| ett bestormat + substantiv | |
| den/det/de bestormade + substantiv | |


