publicerad: 2015
besvikelse
be·svik·else
substantiv
~n ~r
Singular | |
---|---|
en besvikelse | obestämd form |
en besvikelses | obestämd form genitiv |
besvikelsen | bestämd form |
besvikelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
besvikelser | obestämd form |
besvikelsers | obestämd form genitiv |
besvikelserna | bestämd form |
besvikelsernas | bestämd form genitiv |