publicerad: 2015
besvära
be·svära
verb
~de ~t • förorsaka ngn besvär, störa
| Finita former | |
|---|---|
| besvärar | presens aktiv |
| besväras | presens passiv |
| besvärade | preteritum aktiv |
| besvärades | preteritum passiv |
| besvära | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att besvära | infinitiv aktiv |
| att besväras | infinitiv passiv |
| har/hade besvärat | supinum aktiv |
| har/hade besvärats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| besvärande | |
| Perfekt particip | |
| en besvärad + substantiv | |
| ett besvärat + substantiv | |
| den/det/de besvärade + substantiv | |
besvära sig
1 göra sig omak med2 anföra klagomål överOrdform(er) besvära sig


