publicerad: 2015
beteendestörning
be·te·ende|stör·ning
substantiv
~en ~ar • till störning 3 beteende
Singular | |
---|---|
en beteendestörning | obestämd form |
en beteendestörnings | obestämd form genitiv |
beteendestörningen | bestämd form |
beteendestörningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
beteendestörningar | obestämd form |
beteendestörningars | obestämd form genitiv |
beteendestörningarna | bestämd form |
beteendestörningarnas | bestämd form genitiv |