publicerad: 2015
betvinga
be·tvinga
verb
~de ~t • besegra efter hård kamp
| Finita former | |
|---|---|
| betvingar | presens aktiv |
| betvingas | presens passiv |
| betvingade | preteritum aktiv |
| betvingades | preteritum passiv |
| betvinga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att betvinga | infinitiv aktiv |
| att betvingas | infinitiv passiv |
| har/hade betvingat | supinum aktiv |
| har/hade betvingats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| betvingande | |
| Perfekt particip | |
| en betvingad + substantiv | |
| ett betvingat + substantiv | |
| den/det/de betvingade + substantiv | |


