publicerad: 2015
betvingare
be·tving·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. betvingarna betvinga
Singular | |
---|---|
en betvingare | obestämd form |
en betvingares | obestämd form genitiv |
betvingaren | bestämd form |
betvingarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
betvingare | obestämd form |
betvingares | obestämd form genitiv |
betvingarna | bestämd form |
betvingarnas | bestämd form genitiv |