SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
beundrare
be·­undr·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. beundrarna äv. person som hoppas på en relation med ngn
Singular
en beundrareobestämd form
en beundraresobestämd form genitiv
beundrarenbestämd form
beundrarensbestämd form genitiv
Plural
beundrareobestämd form
beundraresobestämd form genitiv
beundrarnabestämd form
beundrarnasbestämd form genitiv