publicerad: 2015
biomekaniker
bio|mek·an·iker
substantiv
~n; pl. ~ bio- mekaniker
Singular | |
---|---|
en biomekaniker | obestämd form |
en biomekanikers | obestämd form genitiv |
biomekanikern | bestämd form |
biomekanikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
biomekaniker | obestämd form |
biomekanikers | obestämd form genitiv |
biomekanikerna | bestämd form |
biomekanikernas | bestämd form genitiv |