publicerad: 2015
blessyr
bless·yr
[‑y´r]
substantiv
~en ~er • sår genom hugg el. slag
Singular | |
---|---|
en blessyr | obestämd form |
en blessyrs | obestämd form genitiv |
blessyren | bestämd form |
blessyrens | bestämd form genitiv |
Plural | |
blessyrer | obestämd form |
blessyrers | obestämd form genitiv |
blessyrerna | bestämd form |
blessyrernas | bestämd form genitiv |