SAOL     SO     SAOB     Alla tre  
SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
brista
1brista substantiv ~n bristor • ⟨ngt åld.⟩ spricka
Singular
en bristaobestämd form
en bristasobestämd form genitiv
bristanbestämd form
bristansbestämd form genitiv
Plural
bristorobestämd form
bristorsobestämd form genitiv
bristornabestämd form
bristornasbestämd form genitiv
2brista verb brast, brustit, brusten brustet brustna, pres. brister 1 spricka sönder2 vara o­tillräcklig särsk. kvalitetsmässigt
Finita former
bristerpresens aktiv
brastpreteritum aktiv
bristimperativ aktiv
Infinita former
att bristainfinitiv aktiv
har/hade brustitsupinum aktiv
Presens particip
bristande
Perfekt particip
en brusten + substantiv
ett brustet + substantiv
den/det/de brustna + substantiv
den brustne + maskulint substantiv
brista ut • brista ut el. utbrista i skratt
Infinita formeratt brista utinfinitiv aktivPresens participutbristandePerfekt participen utbrusten + substantivett utbrustet + substantivden/det/de utbrustna + substantivden utbrustne + maskulint substantiv