publicerad: 2015
bry
1bry
substantiv
~et • bryderi
| Singular | |
|---|---|
| ett bry | obestämd form |
| ett brys | obestämd form genitiv |
| bryet | bestämd form |
| bryets | bestämd form genitiv |
2bry
verb
brydde, brytt, pres. bryr • bry sin hjärna tänka intensivt
| Finita former | |
|---|---|
| bryr | presens aktiv |
| brydde | preteritum aktiv |
| bry | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bry | infinitiv aktiv |
| har/hade brytt | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| bryende | |
| Perfekt particip | |
| en brydd + substantiv | |
| ett brytt + substantiv | |
| den/det/de brydda + substantiv | |
| den brydde + maskulint substantiv | |
bry sig
• ägna uppmärksamhet åt, bekymra sigOrdform(er) bry sig
bry sig om
• ägna uppmärksamhet åt, bekymra sig; visa medkänsla medInfinita former att bry sig om infinitiv aktiv


