SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
buckla
1buckla substantiv ~n bucklor o­önskad in­buktning t.ex. i bilplåt⟨vard.⟩ pokal
Singular
en bucklaobestämd form
en bucklasobestämd form genitiv
bucklanbestämd form
bucklansbestämd form genitiv
Plural
bucklorobestämd form
bucklorsobestämd form genitiv
bucklornabestämd form
bucklornasbestämd form genitiv
2buckla verb ~de ~t göra en buckla i: ​buckla (till) bilen
Finita former
bucklarpresens aktiv
bucklaspresens passiv
buckladepreteritum aktiv
buckladespreteritum passiv
bucklaimperativ aktiv
Infinita former
att bucklainfinitiv aktiv
att bucklasinfinitiv passiv
har/hade bucklatsupinum aktiv
har/hade bucklatssupinum passiv
Presens particip
bucklande
Perfekt particip
en bucklad + substantiv
ett bucklat + substantiv
den/det/de bucklade + substantiv
buckla sig bli bucklig
Ordform(er)buckla sig