publicerad: 2015
bucklighet
buckl·ig·het
substantiv
~en ~er 1buckla 1
Singular | |
---|---|
en bucklighet | obestämd form |
en bucklighets | obestämd form genitiv |
buckligheten | bestämd form |
bucklighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
buckligheter | obestämd form |
buckligheters | obestämd form genitiv |
buckligheterna | bestämd form |
buckligheternas | bestämd form genitiv |