publicerad: 2015
burgare
burg·are
[bur`j‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. burgarna • ⟨vard.⟩ hamburgare
Singular | |
---|---|
en burgare | obestämd form |
en burgares | obestämd form genitiv |
burgaren | bestämd form |
burgarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
burgare | obestämd form |
burgares | obestämd form genitiv |
burgarna | bestämd form |
burgarnas | bestämd form genitiv |